Svalöv i snödrivor.

Tänkte nu, sådär ett år efter senaste inlägget, börja skriva igen.
Tyckte det var lägligt nu när jag är mer eller mindre fast i en liten byhåla i Skåne, mer eller mindre ensam, och har mer eller mindre julkänsla.
Snarare mindre julkänsla. Mycket mindre.

Ska till Helsingborg om ett par timmar i alla fall, det är ju väldigt mycket mysigare än att sitta här. I morgon ska jag åka till Louisiana i Danmark med min mammas styvmor. Hon är fin hon.

Det slutar inte snöa här, det är faktiskt rätt läskigt.
Jag har skämtat om att jag kanske blir insnöad, men nu börjar jag nästan bli orolig... Går jag ut försvinner benen upp till anklarna under snön, så det är en del..

Innan jag avslutar vill jag passa på att göra lite reklam:

http://socialtsjalvmord.blogspot.com
Min och Areks blogg som just påbörjats, där vi ger varandra ett uppdrag en gång i veckan. Namnet "Socialt Självmord" talar för sig själv...

http://awfulwasteland.blogg.se
Ryan och Emmas fotoblogg där de lägger upp jättemycket fint, bland annat är jag med lite här och där...

Check it out!

Nu måste jag gå och käka och packa inför resan som förhoppningsvis går väl - man vet ju fan aldrig med Skånetrafiken, speciellt nu när det är snö överallt...

Hej.

Systrar skall hålla samman.

Har skapat en systerblogg - http://vemstalden.blogspot.com
Den är främst en bildblogg.
Kolla in den!

Bort.

Som att jag mår bra här.
Som att jag mår bra över huvudtaget.
Som att jag vet vad jag vill.


Jag bara tror att jag vet att jag vill flytta till nord-Norge, och jag ska dit vare sig jag kommer fram till att jag vet eller fortfarande bara tror när jag sätter första foten på planet. Jag ska dit vare sig det visar sig vara fel eller rätt av mig. För i vilket fall så kommer jag vinna på att ha försökt.
Jag är så trött på den är skiten. Jag vill bara härifrån. Alla och allting får mig att må så dåligt, även jag själv får mig att vilja kräkas. Därför ska jag resa iväg och bli en ny Ida, en bättre, fullbordad Ida. För just nu är jag så jävla trött på mig själv. Jag är så trött på att allt jag vill är att bara sticka härifrån, ändå saktar jag ner mig själv undermedvetet, för att jag är rädd. En mes är jag. Jag har fått höra att jag är modig som gör det här. Jag är för fan inte modig. Säg det när jag är där i stället, när jag sitter i mörkret och kylan, med mig själv som enda sällskap, beredd att överleva den blinda vintern. Överleva över huvudtaget.
Jag har så mycket skit som måste bort. Om jag inte får bort det måste jag åtminstone lära mig att putsa upp skiten, lära mig att leva med den.
Lära mig ignorera spökena, eller skratta åt dem.
Jag har fått så mycket psykisk stryk i mitt liv, som jag bara låtit ligga och gnaga på mig under ytan, gråtit åt det i min ensamhet. Självklart har jag släppt in människor, berättat, men jag har bara lärt mig att jag får folk att må dåligt när jag berättar om mitt verkliga jag, min verkliga skit.
Så jag har slutat med det nu. Jag har förstått att den enda som kan hjälpa mig nu är jag själv. Ingen annan.
Det är därför jag måste sticka härifrån. Vara med mig själv, hitta mig själv, lära känna mig själv.
Då blir jag stark. Då blir jag modig.
Just nu är jag bara en liten skit.

-Ursäkta fröken, var finns närmaste verklighetsflykt?

Jag är så trött. Jag åt kall risgrynsgröt med hallonsylt innan och tänkte att det nog ser precis likadant ut i mitt huvud. Kallt, geggigt, kletigt. Grötigt.
Somnade efter att jag kommit hem från jobbet framför tv:n, där en charmig och tjock britt byggde en tryckpress baserad på anteckningarna om Gutenbergs på fjortonhundra-talet. Det var jätteintressant, men jag var alldeles för trött.
Vaknade nyss av ett sms från chefen på Stuk. Han vill att jag ska skissa fram något slags clubmärke till kepsar och pikétröjor. Att vakna av ett sådant sms när man är dödstrött får in en i något slags konstigt mood, ett overkligt mood. Men det är sjukt spännande.
Det kanske märks på sättet jag skriver att jag inte är riktigt med själv. Jag fortsätter en annan gång när jag är piggare.

Vill bara nämna att jag slutat röka.
Och att vi, jag och Valter, flyttar in i världens snyggaste lägenhet den andre juli. Om lite mer än en vecka.

Så underbart.
Så overkligt.

Det lönar sig.

Passa barn och låt dem du passar barnen åt veta att du är jättetrött efter en lång dag på jobbet.
Då får du 600 spänn och fyra par skor.

Najs som fan.

det finns alltid plats för en fika med en vän.

n professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade; -Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."

Jag tyckte det var lite fint. Bra att tänka på.

Stuk gick för övrigt skitbra, jag vet dock inte än om jag har fått det, ska fika med Markus här i dagarna, han jobbade inte i lördags så han sa att han ville höra vad jag tyckte och sådär. Tydligen hade de andra skickat sms till honom och skrivit att jag var helt grym... Det var väldigt trevligt att höra. Jag hoppas så innerligt att jag får jobbet, för jag hade så jävla roligt. De som jobbade där var så underbara! Jag kom överens med alla, och när jag sen gick och käkade mina äpplen på lunchen satte jag mig i den underbara solen vid kanalen... Och drömde om att få sitta där varje dag, resten av sommaren. Hoppas.

En annan trevlig sak är mina betyg. I engelskan fick jag VG+, fast pluset syns ju inte, i matte fick jag ett poäng ifrån MVG, och hur det gick till är ju ett mysterium utan dess like. Svenskan har inte satts än eftersom jag inte är klar med kursen, men jag MÅSTE få mer än i matten - jag kommer inte kunna stå ut med att ha samma betyg i ämnet jag hatar som det ämnet som är ett av mina bästa... Det går bara inte. Men så ska jag få ett MVG också, det är bara så.

Jag har en bra dag idag. Förutom mensen som igen har börjat bråka och hållt sig kvar nu i nästan två veckor - så har jag en väldigt bra dag idag. Jag läser på i min svenskabok; Jonas Gardells Fru Björks Öden och Äventyr, ritar lite, äter lite chokladglass, dricker lite chai-te, målar lite i roliga barn-målarböcker, lyssnar på både lite musik och john Ajvide Lindqvists Låt den Rätte komma in som jag har på ljudbok och dessutom sitter jag och letar inspiration på internet.
Som den här bilden. Jag gillar inte rosa, men det var bara så jävla fint gjort. Jag vill göra nåt liknande.


Jag har en bra dag idag.

Vi hörs.

Kors i taket

Aah, uppdatering!! Markus (Stuk-killen) ringde minuter efter att jag lagt upp inlägget! Herrejävlar...
Ungefär såhär:
"Hej, det här är Markus från Stuk! Jag har hört att du är jätteduktig, så jag tänkte fråga om du har lust att provjobba hos oss nån dag?"
"Åh, vad roligt! Jättegärna!"
"Hehe, ja, vi har ganska fullproppat med provjobbare, men jag tänkte kanske nästnästa lördag, det är lönehelg då så det kan ju bli extra kul för dig när det är massa saker som händer!"
"Ja, det låter jättebra!"
"Hehe, ja men vad bra. Jag finns på plats, och du får helst inte ha märken på dig som vi inte säljer, exempel Giorgio Armani eller Dolce&Gabbana."
"Haha, det är ingen fara."
"Bra, då gör vi så att du får komma klockan tio på morgonen och sen får du jobba till ungefär tre-fyra. Ta med information som personnummer, bankkonto och så vidare. Är det några frågor så kan du få mitt nummer?"
"Ja det kan jag ju ta. Var det nästa lördag alltså?"
"Ja men visst, den 24 maj."
"Åh, vad kul! Jag är där då!"
"Haha, ja men det låter suveränt! Om vi inte ses innan dess så ses vi då! Du får ha det så bra!"
"Ja, detsamma!"


Slutsats:
Varenda gång jag sa att det skulle bli roligt skrattade han.
They are so gonna love me.

Oh, den ciggen i fönstret har nu officiellt blivit ett firande!!
...Frågan är om jag inte ska smutta lite på min Caprice Kir också...


Kärlek!