Gah. Jag orkar inte.
Jag började på en teckning igår kväll, som jag gjorde klart tidigare idag. Jag kallar den "Påminnelsens gudinna". Den visar en vacker kvinna sittandes på en kudde, med ett ankare i den ena handen, en fjäril i den andra och bakom henne reser sig en påfågel stolt.
Jag gjorde den för min egen del, jag ska hänga upp den över sängen - för att påminna mig själv om hoppet, kärleken och stoltheten.
Redan tycks hon bortglömd och onödig.
Jag vet inte. Jag inbillar mig själv att det är för att jag är sjuk. För att jag har huvudvärk. För att jag haft det i 1 och en halv vecka. För att jag har haft mens i tre veckor.
Humörsvängningar eller nåt.
Jag känner mig så jävla ledsen. Riktigt sådär jävla emoledsen.
Jag sitter här, ensam, äter upp valnötter som jag säkert egentligen inte får röra, istället för potatissalladen och kycklingen som är menade till mig. Men jag vill inte ha den maten. Igår ville jag på nåt sätt tröstäta, för första gången i mitt liv. Jag vet inte om det gick så bra.. jag tror jag har missat hela poängen. För det jag åt var två pannkakor med blåbärssylt och socker, en smörgås med smör och socker och slutligen lite mandlar. Vet inte riktigt om det fyllde någon slags funktion.
Vad som inte gjorde det var ju i af att pengarna tog slut i min mobil igen, så jag inte kunde ringa ledsna telefonsamtal mitt i natten.
Speciellt när jag visste att Valter satt på en buss till klockan fyra, så att jag verkligen hade kunnat ringa någon utan att ha dåligt samvete för att väcka den personen.
Nej fan, jag är trött på det här nu.
Jag ska gå och göra någon vidrig chokladblandning och vänta på att det börjar något program som jag kan ligga och vältra mina känslor över.
Fan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar