Helvete, jag är skitnojig.
Måste reflektera.
Jag pratade med Valter i telefon förut, innan jag drog till skolan. Jag nämnde att jag hade varit uppe hela natten i natt. Det blev dålig stämning. Eller jag kände det så i alla fall, jag vet inte om han gjorde det.
Han sa att jag inte är samma person som den han träffade.
Fyfan vad dåligt det lät i mina öron.
Jag blev jätteledsen.
Och jättenojig.
Jag menar visst, jag har haft det väldigt motsträvigt på sistonde, förkylning, huvudvärk, mens, mensvärk, familjebråk, skola och så vidare. Jag hade ju sån jävla otur så att allt skulle hända samtidigt. Men det håller ju på att försvinna nu, mensen är ju till och med helt borta.
Men kan jag inte få vara ledsen? Kan jag inte få ha det motigt?
Han är ju min pojkvän, han ska ju vara där för mig.
Och det är han ju, de gånger jag legat och gråtit på nätterna har han legat vaken med mig så länge han förmått.
Men fortfarande så får han mig att känna att jag gör fel på nåt sätt, att jag inte ska reagera som jag gör, att jag inte ska må som jag mår.
Att jag inte får må som jag mår för att det drabbar andra.
Och det är ju klart att jag inte vill må såhär, det hade varit underbart om jag var lika glad som alla andra! Men nu är det så och jag kan inte bara stänga in det, då skulle det ju bli ännu värre.
Tyvärr så gör ju det här mig ännu ledsnare.
Och jag är helt säker på, att skulle jag säga till Valter hur ledsen jag blev för att han sa så, att jag inte är samma person som han träffade, då skulle han direkt börja säga att jag inte ska märka ord, att det inte var så han menade och blaha.
Men det tror jag faktiskt inte på.
Jag älskar Valter nåt så oerhört, och jag tror, hoppas och ber för att det inte ska ta slut mellan oss på väldigt länge.
Jag ser den närmaste framtiden och kanske lite längre ihop med honom.
Jag ser oss som det perfekta paret.
Men vad fan är det här då liksom?
Nu ska jag sätta mig i mitt fönster med en cigg och en kopp te.
Jag skiter i att jag inte får röka där längre, för jag anser att jag behöver det just nu.
Fan också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar